Traditioner...

Har nu varit en månad Delft och jag trivs väldigt bra. Skolan har börjat och det är mycket att göra direkt, nio till fem varje dag den här veckan. Det stora målet den här terminen är att genomföra ett stort design projekt för ett företag som heter Sara Lee. Jag och en norsk kille har bildat grupp med tre hollänska studenter med olika bakgrund och det känns så här långt som att jag hamnat i en bra grupp. Vi har blivit tilldelade en egen studio där vi kan genomföra vårat arbete och det är väldigt bekvämt. Studion gör att det nästan känns som att gå till jobbet på morgnarna. Idag åker vi till Utrecht för att presentera oss för företaget och diskutera projektet, ska bli riktigt kul.

Delft är Hollands motsvarighet till Uppsala eller Lund med den skillnaden att det är mer skyddad verksamhet kring studentkåren. För att bli medlem i studentkåren måste man delta i två veckors förnedringscermonier och Erasmusstudenter deltar i princip alldrig i dessa aktiviteter. Det finns dock ett annat sätt att ta sig in om man vill känna på lite holländsk studentkultur och det är att spela med ett universitetslag. Då tar laget dig under dina vingar och du är välkommen att besöka kårhuset. Jag var nere och tränade rugby förra veckan och igår blev jag injuden till middag på kårhuset.

För att överhuvudtaget få komma in på kårhuset måste man bära skjorta, slips, kavaj och finskor. Kvällen började med en öl i stora salen och efter ett kort tal av klubbens ordförande gick vi in i matsalen. Ritualen innan maten serveras är som sådan att man vänder tallricken upp och ner på bordet, stoppar besticken i bröstfickan och sjunger en visa om en tysk skomakare tills maten kommer. När maten serverades var det viktigt att klubbenblemet på tallrickarna pekade uppåt och när ordförande hållit ett kort anförande så kunde man börja äta. Det var lite känsla av internatskola över det hela och mycket riktigt så tillämpade dom även kamratuppfostran. Gör man något som är mot etiketten så får man kliva upp och ta en örfil från bestraffnigsmannen. På det hela taget var kvällen en mycket märklig upplevelse men samtidigt spännande att få insyn i en ganska skyddad verksamhet.

Fortsättning följer...